Kommunicerande Samspel

James D MacDonalds Communicating Partners på svenska

Hjälper föräldrar att hjälpa sina barn
En modell för föräldrar och yrkesverksamma som möter barn som behöver stöd i sin språkutveckling.

Särskilda diagnoser

Kommunicerande Samspel passar barn med vitt skilda diagnoser, så som Autism, Downs syndrom, Cerebral Pares, Cornelia de Lange syndrom m.fl. Men också för barn som av andra eller okända orsakar behöver stöd för sin språkutveckling. Faktum är att många syskon utan behov av extra stöd också gynnats av det.

Linda S

Autism

MacDonalds skriver till Coles mamma. Cole är 5 år med autism.
Jag skulle uppmuntra dig att använda mer till för att få honom att interagera om vad han än är intresserad av. Det finns ingen mall med lämpliga bettenden eller kunskap som ett barn behöver.
Vad ett barn behöver mest av allt är att bli uppmuntrad att, i sociala sammanhang, uttrycka det han redan vet. Många barn har språk och kunskaper som det inte vet hur de ska använda i sociala kontakter.

Låt oss få våra barn mer sociala, och de kommer att lära sig mycket mer ifrån spontana sociala interaktioner och det är kunskap de kommer att kunna använda.

Låt oss inte glömma att det vi vill är att de ska bli sociala, inte bara duktiga elever. En duktig elev med outveckla social förmåga kommer i slutänden leva ett mycket isolerat liv.

Cerebral Pares

Jag har arbetat med flera barn med Cerebral Pares och upptäckt att genom att agera så som barnet gör och ge honom mycket tyst tid att besvara på har hjälpt honom att kommunicera på sätt han kan göra

Med Stephanie och Jonathan började vi att härma ageranden och ljud som föräldrarna tidigare hade struntat i eftersom de inte trodde de var viktiga. Vi har funnit att varenda rörelse, hur meningslös den än är, och varenda ljud, hur märkliga den än är, är extremt viktiga beteenden som du måste ge respons på så att barnet lär sig att vad han än gör leder det till social kontakt.

Om du och andra bara reagerar på ord eller meningsfulla rörelser, kommer du faktiskt att utrota de små steg som barnet behöver för att bygga upp en mer mogen kommunikation.

Det är lätt att kommunicera på sätt som ett barn med rörelsehinder inte ens kan försöka göra. Så vad du behöver göra är att se till att du, åtminstone hälften av tidien du kommunicerar med ditt barn, gör det på sätt han kan göra redan nu.

Jag hoppas detta hjälper er att använda den här modellen även till barn med Cerebral Pares. De här barnen har så mycket de vill säga och de förtjänar sociala kontakter oavsett deras fysiska förmåga.

Kom ihåg att det kritiska målet för dessa barn är de sociala kontakterna med andra - inte de omöjliga mål vi så ofta kräver av dem.

James D MacDonald

Cornelia de Lange syndrom

Abbeys mamma, Kimmy berättar:
Lilla Abbey är 6 månader gammal och har C Cornelia-Delange. Vi har redan börjat med Dr Jims metod. Trots att hon är så liten så känner jag att det hjälper henne att interagera. Det är så roligt att de den här 3½ kg stora dockan försöka vara som andra 6-månaders... och hon försöker verkligen.

Downs syndrom

Förra söndagen i Denver, pratade jag med två grupper av personer med Downs syndrom som var över 16 år, de flesta mellan 20 och 40 år.

Jag hade en publikbaserad pratshow. Jag pratade mycket kort om grundstenarna för kommunikation och bad sedan publiken berätta om sin bästa kommunikationspartner. Det var säkerligen mer än 70 % av händerna som ivrigt flög upp. Jag försökte ha ett kort samtal med många och var efter tre timmar berikad med några viktiga observationer:

• De flesta ansåg att samtal var mycket viktiga för dem.
• En del tycktes tro att samtal bara innebar att prata och säga vad de hade på hjärtat.
• En del visste att samtal betydde att turas om och låta andra också komma till tals.
• De flesta av deras samtalspartners var antingen vänner de just fått på mötet eller deras partner.
• Många sa att de blivit sårade i samtal av människor som gjort sig lustiga över dem.

Denna erfarenhet får mig att vilja uppmuntra alla er föräldrar till unga barn att komma ihåg två mycket viktiga kunskaper som gör en enorm skillnad när barnen växer upp.

Turas om; om ett barn inte turas om, kommer han ha svårt att skaffa vänner och lära sig av andra.

Jag talade med flera unga vuxna som visste att prat var mycket mer än ett framträdande; de sa en sak och väntade sedan på att jag skulle säga något och stannade i samtal kring samma ämne i flera utbyten. Några tycktes inte invänta den andre och så ut att vara mer isolerad än de som gjorde det.

Besvara partnern. Det gjorde så stor skillnad för mig när personen svarade på det jag sa snarare än att bara fortsätta med vad de hade att säga. Det är inte tillräckligt att lära sig prata; man måste också lära sig att prata om det som ens partner pratar om. Annars kommer de flesta människor att tappa intresset och låta bli att bygga en relation med den personen.

Min poäng är att det inte är för tidig att lära ditt barn dessa två viktiga kunskaper; Att turas om och besvara det du gör och säger.

Det gör mig ledsen att se att så många underbara människor, som har ett stort språkförråd, tycks vara så tysta och ensamma när de inte lärt sig att turas om och prata om sådant som andra är intresserade av.

James D MacDonald

Språkstörning

Jonathan är född på sommaren år 2003. Han opererades för "båtskalle" när han var nio månader och råkade ut för en olycka när han nästan var 2 år så han slog av bägge framtänderna. Tandläkaren var inte van vid små barn och drog hans tänder innan bedövningen hann verka. Sedan började våra problem. Jonathan åt inte på nästan en månad - livnärde sig på mjölk och andra drycker. Han började äta så småningom, men väldigt specifika och få maträtter, många färre än innan incidenten. Han pratade inte mycket alls, och vägrade stundtals att öppna munnen överhuvudtaget.

När Jonathan var 2,5 år så sökte vi hjälp, eftersom han inte vände sig om efter ljud eller när man ropade hans namn. Vi trodde att han hörde dåligt och att det kanske var därför han pratade så litet med. Vi fick relativt snabbt kontrollerat hans hörsel och komma till en logoped. Logopeden var bekymrad och skrev ett intyg till oss, där hennes beskrivning fick oss att börja överväga autism. Jonathans hörsel var inte heller normal utan han verkade ha en viss nedsättning på ena örat.

Vi fick nu en vidare remiss till BVC:s psykolog som så småningom kom på hembesök till oss för en första utvärdering. Det blev en andra utvärdering via hembesök ett halvår senare och sedan en "riktig" psykologisk utvärdering i december år 2006. Det de kom fram till var att han inte uppfyllde kriterierna för autism fullt ut, utan behövde remitteras vidare, med utgångspunkt att han hade språkstörning, störning i det autistiska spektrat och eventuellt lindrig utvecklingsstörning. I skrivande stund står vi i kö till barnneuropsykiatrisk utredning som vi lär få vänta på.

Jonathan har också fått ett rör inopererat i ena örat och bedöms nu ha normal hörsel.

I januari år 2007 fick Jonathan en ny resurs, en underbar kvinna som arbetat med autistiska barn innan. Hon fick Jonathan att utvecklas fantastiskt mycket - han började teckna, vilket är ungefär vad vi rekommenderats innan och han började kommunicera med oss på ett annat sätt än tidigare. Vi hade digitalkamera och bilder från nätet till hjälp och gjorde tavlor och små bildmagneter på kylskåpet - och det började sätta fart. Vi fick dock ingen hjälp med teckenkurs själva, utan för det måste man ha en "riktig" diagnos (språkstörning räcker inte - och inte symptomen heller!). Så vi försökte lära oss tecken själva efter bästa förmåga.

Under hela den här perioden har jag, Jonathans mamma, varit ute och sökt information angående språkstörning, och sätt att kommunicera när inte språket kommit igång. Jag har sökt på alla upptänkliga diagnoser och försökt hitta metoder, ett praktiskt tillvägagångssätt. Jag kände att jag behövde höra vad andra föräldrar prövat och som hade fungerat. Ingen hjälp fanns att få från specialisterna runt om Jonathan - förutom en underbar specialpedagog som instruerade förskolepersonalen - men det gav oss bara en liten del.

På ett diskussionsforum hittade jag så småningom vad jag sökte - en länk till James MacDonalds sida om Communicating Partners. Jag körde ut några av sidorna från hans hemsida, och läste dem intensivt under en härlig solsemester i maj (2007). Jag började tillämpa två av sakerna direkt - att härma min sons "Jonathanska" och försöka översätta ett ord i varje mening till svenska. Vilken respons jag fick!! Plötsligt kom den uppmärksamhet och kontakt jag eftersträvat så länge naturligt från Jonathan. Han såg mig i ögonen och det fanns en undersökande blick - en nyfikenhet - som jag inte sett innan.

För varje gång jag härmade honom fick jag än mer uppmärksamhet, och han började komma till mig och se på mig uppfodrande - och ställa frågor (jag förstår fortfarande inte mer än en del av vad han vill) med rätt intonation. Varje kväll pratar jag med honom om vad han gjort och sagt - alla bra saker jag kan komma på, och ord som han yttrat.

I slutet av juli sa Jonathan sin första fyraordsmening - Jag behöver hjälp, mamma! Klart och tydligt - och jag är oerhört lycklig. Nu kommer det ord varje dag och både Jonathans resurs och vår familj och vänner har kommenterat hans förändring.

Vi har köpt in och läst häftet "På väg mot talet" och gör vårt bästa för att sprida kunskapen vidare. Jag kan också rekommendera diskussionsgrupperna - den svenska och den amerikanska om Kommunicerande samspel. I går fick jag svar från Dr MacDonald själv på den amerikanska sidan och det är verkligen inspirerande!! Äntligen har vi hittat en metod som fungerar för Jonathan.

Jonathans mamma Anna

Sen med talet

En mamma till ett barn utan diagnos berättar:
Jag undrar ifall era barn svårt att härma ljud eller ord. Mitt barn är 2 år och 7 månader och har aldrig försökt härma några ord jag säger. han klickar med tungan om jag gör det först och om han skriker när vi leker och jag härmar skriker han igen, men han har aldrig försök härma ord. Han tittar på min mun, men försöker inte. Han har träffat en logoped i 7 månader nu, utan att något har hänt. Inga nya ord, han säger ungefär sju ord och har börjat skrika dem istället för att säga dem.

Dr Jim svarar:
Gör mig en tjänst och glöm orden just nu. Var mer inriktad på hans agerande och ljud ch få honom att acceptera dig i sin lek genom att du leker så som han gör. Fokuser på framgång; bara att stanna hos dig när du leker som han gör är ett viktigt steg fram just nu.

Börja med att tre gånger om dagen ägna 5 minuter till att bara göra som han gör. Det kan vara när ni läser, tar ett bad eller åker i bilen.

James D MacDonald